Vad ligger bakom de här utvecklingen?

Enligt den amerikanske forskaren Daron Acemoglu förklarar styrkan i skyddet för enskild egendom runt två tredjedelar av ett lands ekonomiska tillväxt.

Sedan vi blev jordbrukare för 5 – 10 tusen år sedan har små eliter dominerat. De har levt på vad de kunde suga ut ur den stora bondebefolkningen. Den tillväxt som skedde utgick från befolkningsökningen och vad som behövdes för att se till att tillräckligt många överlevde inför skördetiden varje år. Det här var ingen styrd process – det bara var så.

Tekniken har förändrats under de tio tusen år som gått sedan de första människorna började odla. Trots det kunde flertalet människor inte lyfta sig över existensminimum. 1500-talets jordbrukare i Europa levde inte mycket bättre eller tryggare än kollegan i Ur tusentals år tidigare.
Eliten hade ingen anledning att förändra situationen – tvärtom, de hade mycket att förlora på förändringar. Undersåtarna hade inget att vinna på förändringar eftersom de inte fick behålla de vinster som skapades.

En viktig spricka i elitstyret kom i slutet av 1600-talet i England, då Jakob II i sin kamp för ett fortsatt envälde förlorade mot lantadeln som gått i koalition med den nya och rika kommersiella medelklassen. Resultatet blev ’The Glorious Revolution’. Därmed inleddes en period av växande begränsningar för elitens godtycke. Ett samhälle växte fram där rätten till egendom, likhet inför lagen, yttranderätt, föreningsfrihet o s v blev självklarheter.

Under andra hälften av 1800-tale fick ordet ”utveckling” ett innehåll för allt fler (fram till dess upplevde den enskilde jordbrukaren sig leva i en oföränderlig värld). I dag vet de flesta av jordens innevånare av egen erfarenhet vad ”utveckling” kan stå för. De som lever i diktaturer eller samhällen utan den nödvändiga centralmakten får ändå information genom sociala medier.

De här förändringarna ledde till att hela samhällsstrukturen förstärktes. Tilliten människor emellan ökade och därmed civilsamhällets styrka. Detta bidrog i hög grad till att ett demokratiskt styrelseskick kunde etableras. Det var också det här som gjorde den industriella revolutionen möjlig. Produktionen samlades i fabriker vilket gjorde det möjligt att specialisera och mekanisera arbetet. Outbildade arbetare kunde därmed skapa stora mervärden. En allt rikare och mäktigare medelklass gjorde det politiskt nödvändigt att tillgodose deras (och under 1900-talet arbetarklassens) krav på ytterligare reformer.

Revolutionen spred sig till andra länder, först inom Västeuropa och Nordamerika och sedan över världen. Ett av många positiva resultat är vårt exploderande välstånd. Så här har världens BNP per capita utvecklats i fast penningvärde:

Halva jordens befolkning lever i dag på samma nivå som svenskarna gjorde år 1950.

Varför är vi ändå så pessimistiska i våra förväntningar?