Invandring

Dagens arbetslöshet handlar inte i första hand om ”kompetenta människor som ingen behöver”, utan om människor som inte är anställningsbara inom ramen för gällande regelverk och avtal.

Under 1984 – 1993 kom det (inklusive det stora antalet flyktingar från kriget på Balkan) i genomsnitt 25.000 asylsökande om året till Sverige. Under 2008 – 2017 var genomsnittet 50.000.
Den ökande tillgången till information i världen bidrar till en ny folkvandring som drivs av önskan om ett bättre liv bredvid flykten från krigszoner i Afghanistan, Irak, Syrien, Yemen, Eritrea, Somalia, . . .

Vilka är det som kommer hit?

De invandringsbegränsningar Sverige införde i slutet av 2015 har minskat antalet asylsökande drastiskt – men flyktingtrycket över Medelhavet har inte minskat. Folkvandringen till det rika Europa är ett faktum som vi behöver leva med. Migrationsverkets prognos för den närmaste framtiden ser ut så här:

De som nu kommer till Sverige har så svårt att finna ett jobb att Arbetsförmedlingen kallar dem för ’utsatta grupper’. Den röda linjen i diagrammet nedan (med tillhörande antalsuppgifter) visar hur många arbetslösa som enligt Arbetsförmedlingen hörde till sådana ’utsatta grupper’, dvs människor som är födda utanför Europa, som saknar gymnasiebetyg, är över 55 år eller har någon form av personliga handikapp.

Den svarta linjen visar antalet ”vanliga” arbetslösa (inklusive heltidsstuderande som söker feriejobb).

Vi skulle enligt SKL behöva en invandring på 300.000 personer om året för att behålla 2010 års åldersstruktur – och redan den var klart mindre produktiv än de gyllene åren 1950 – 1970.

De 35.000 flyktingar som fick uppehållstillstånd 2014 påverkar troligen diagrammet ovan, medan många av de S145.000 som fått uppehållstillstånd sedan dess blir synliga först under kommande år. Siffrorna inkluderar inte de 13.000 anhöriga som fick uppehållstillstånd 2014 eller 50.000 anhöriga som fått uppehållstillstånd därefter.

Varför en så långsam integration?