Invandring – och sedan?

Det viktigaste för en nykommen flykting är att återvinna kontrollen över sitt eget liv och att därigenom återfinna självkänsla och trygghet.

Vi gör det väldigt svårt för dem att klara den saken. Det har bidragit till att områden har bildats dit inte ens poliser åker ensamma. Vårt sätt att ställa människor utanför gör oss alla mänskligt och ekonomiskt fattigare.

Migrationsverkets rigida tillämpning av snävt tolkade regelverk och de stängda dörrarna till arbets- och bostadsmarknaderna medför att det växer fram stora områden där Sveriges demokratiska system ersätts av klanliknande strukturer. Där upprättar minoriteter av befolkningen egna maktsfärer med egna regelsystem. Detta blir för alldeles för många av dessa flyktingar från krig, tyranni och fattigdom den ’demokrati’ de möter. Så här såg det ut redan före 2015 års stora invandring (åldersgruppen 20 – 64):

I de här förorterna växer ungdomar upp utan hopp om en ”normal” framtid. För många blir gängbildning, kriminalitet den enda vägen till en egen identitet.

Hur skulle du reagera om . . .?
Vi bygger ghetton i Sverige.
Vad händer med andra generationens invandrare?

De viktigaste skälen till den här utvecklingen är:

  • lång och maktlös väntan på asylbeslut;
  • höga murar kring arbetsmarknaden;
  • brist på bostäder.
Ser det verkligen så illa ut?
Var finns vårt demokratiska samhälles värderingar?

Vi behöver fråga oss vilka förändringar som krävs för att dessa migranter ska kunna försörja sig själva.

Nu tänker jag ta upp den tredje faktorn som bakom förändringstrycket, vår växande kunskap om oss själva. Ja, egentligen är de ökande kunskaperna om oss själva inte ”en faktor bakom förändringstrycket” – utan en del av de verktyg vi kan använda i anpassningsarbetet.