Vi bygger ghetton i Sverige

Vi svenskar har satt käppar i hjulet för många som sökt skydd hos oss.

Till dessa ’käppar’ hör de absurt långa väntetiderna på asylbeslut, de höga murarna kring arbetsmarknaden och den förödande bristen på bostäder.

Det viktigaste för en nykommen flykting är att återvinna kontrollen över sitt eget liv genom att komma i arbete så snabbt som möjligt. Det behövs för att återställa hens självkänsla och trygghet.

Var femte utlandsfödd bor i ett område där mer än 40 procent av de vuxna (i arbetsför ålder) saknar ett jobb att gå till. Var tredje ungdom i området (de allra flesta födda i Sverige av utlandsfödda föräldrar) går ut grundskolan utan fullständiga betyg.

Under väntetiden inkvarteras de i tillfälliga boenden – eller väljer eget boende hos släktingar/vänner. Runt 50.000 av de nyanlända har valt det senare. Här bidrar klanens kultur som säger att man alltid delar det man har med familjen.

Det räcker med att en ganska liten andel nyanlända (under 5 procent) flyttar in i ett område för att ’gamsvenskarna’ ska börja dra sig därifrån. Trångboddheten ökar, inte minst till följd av principen om ”eget boende”. År 2013 var mer än en tredjedel av alla utlandsfödda trångbodda. När sedan trångboddheten inte följs av hopp om att kunna klara sig själv blir alldeles för många passiviserade, omhändertagna offer.

Vi – du och jag – har tillåtit ghetton att växa fram.

Först Liberalerna (Folkpartiet) och sedan Den Nya Välfärden har kartlagt utanförskapet i skriften Utanförskapets karta genom att granska Sveriges 4.800 bostadsområden (i huvudsak = valdistrikt) utifrån kriterierna:

  • mindre än 60 procent av alla i yrkesverksam ålder (20 – 64 år) har ett jobb
  • mindre än 70 procent av alla skolelever gått ut nian med fullständiga betyg och/eller
    mindre än 70 procent av de röstberättigade deltog i senaste kommunalval.

Antalet bostadsområden som med den definitionen är utanförskapsområden har stigit från 3 år 1990 till 156 år 2006 och 186 år 2012. Det året bodde en halv miljon människor i sådana områden. Knappt hälften av de vuxna hade ett jobb att gå till och 75 procent hade en utländsk bakgrund. (Vi ska inte tala om extremfallet Rosengård där nio av tio vuxna saknade jobb och 95 procent hade utländsk bakgrund.) I den sortens miljöer växer ungdomar upp utan hopp om en ”normal” framtid. För alldeles för många är gängbildning, kriminalitet, det enda sättet att skapa en egen identitet.

Socialdemokratin har ambitionen att styra samhället så att alla kan få – och behålla – ett tryggt jobb och en god bostad, allt för att alla ska ha bästa tänkbara stötskydd. Det man åstadkommit är en växande grupp av innevånare som står utanför samhället, som saknar både jobb och egen bostad. I dag har vi enligt polisen minst 23 förortsområden med gängkriminalitet, droghandel, misstro mot polisen och andra myndigheter, egen rättsskipning och religiös extremism.

Problemet är inte i första hand kostnader, utan de stora skador på enskilda människors liv som vi åstadkommer. I förlängningen handlar det om vår demokrati.

 

Tillbaka