Den begränsade/tragiska bilden

Den ’tragiska’ bilden säger att människan bär resultatet av miljoner års kamp för överlevnad i sina gener, kamp mot rovdjur, mot parasiter och, inte minst, mot andra medlemmar av den egna arten, homo sapiens.

Vi har fortfarande kvar de gener som hjälpte våra förfäder att överleva, att vara stöttåliga. I det genetiska arvet ingår en överlevnadsdrift som gör oss själviska och maktlystna – och samtidigt angelägna om att tillhöra en flock som kan hjälpa oss att överleva. Inom den ramen famlar människan sig fram så gott det går – utan att vänta sig att någonsin ”komma fram”.

Individen tros inte vara ’klokare’ än i den utopiska bilden, men ses bära på tidigare generationers kunskaper och erfarenhet så att individerna gemensamt och utan samordning uppifrån formar sina samhällen. Den tragiska visionen bygger på att samma sorts evolutionära utveckling i vår civilisation som Adam Smith beskrev för marknaden. Den  är en process utan upphovsmän, den är en evolution.

Stöttålighet är den princip som gällt under vår arts hela existens, precis som för alla andra arter. Det är inget ”snällt” krav. Det säger:Det är i första hand du själv som har ansvaret för att kunna färdas väl genom livet! Du har givit ’samhället’ i uppdrag att skydda dina grundläggande fri- och rättigheter, inte att ta hand om dig.

Inom den ramen ska alla få samma möjligheter att utveckla sina talanger – samtidigt som olikheterna människor emellan välkomnas. Där olikheterna välkomnas får alla det bättre – även om det sker i olika takt. Det är tack vare olikheterna som utveckling alls sker.

En prioritering av stöttåligheten leder antagligen till ökade skillnader i samhället. Då är det viktigt att fråga sig om de skillnaderna är permanenta, låser individerna inne i en viss situation – eller om de ökar allas möjligheter att utvecklas, att bygga ett bättre liv genom egna ansträngningar.

Stöttåligheten gör medborgaren mindre beroende av ’samhällets’ omsorg. Risken ökar för att hen ska bli ’besvärlig genom att initiera förändringar underifrån’. Politiker riskerar därmed att ”förlora kontrollen” över vad som sker, vilket tycks vara en stor rädsla för många. Då handlar det om både politikerns ”anställningstrygghet” och om ”bristen på principer och styrning” i en evolutionär utveckling.

 

Tillbaka