Och om vi inte vill göra allt detta arbete?

Vår demokrati ”finns” inte. Den skapas, dag för dag, därför att du och jag bryr oss, respekterar dess värderingar och spelregler.

Utan demokrati är det makthavaren som äger lagen – och ofta använder den för egen vinning. Det är där vi hamnar om vi inte bryr oss.

Den i dag vanligaste (och historiskt mest framgångsrika) icke-demokratiska sociala organisationen är klanen. Den ersätter den centrala statsmakten som rättskipare och ser till att strider inom och mellan klaner kan biläggas utan eviga vendettor.

Vilka skillnader finns det mellan en demokratisk om en klanstyrd stat?

Vid sidan av klanen och inte sällan i samspel med klanen finns det många varianter på temat ’icke-demokratiska’ regimer. De kan vara:

  • Ideologiska, som Sovjet, Kina eller Nazi-Tyskland:
    Den här sortens regimer anser sig ”äga Sanningen”. Det gör dem livsfarliga, inte minst för den egna befolkningen. Under 1900-talet har de låtit mörda upp emot 150 miljoner av sina egna innevånare – och satt minst lika många i arbetsläger och fängelser.
    Auktoritära regimer är ofta rädda för den kreativa förstörelse som ett marknadssystem medför. Det försvårar teknisk utveckling – om man inte kan ”stjäla” från marknadsekonomierna.
  • Religiösa, som Saudi-Arabien eller Iran.
    De religiösa regimer som finns i dag är i stor utsträckning muslimska, med klanen som ett starkt inslag. Där pågår en ständig debatt om i vilken utsträckning Koranens lagar (sharia) ska gälla även i dag. I den debatten står inte Saudiarabien långt efter mullorna i Iran, men på olika sidor i den interna muslimska maktkampen. Även här finns det farligt många ”Sannings-ägare”.
    Demokrati kan knappast utvecklas i ett land där stat och religion inte är åtskilda.
    Tidigare i historien har vi haft många liknande exempel på kristna staters övergrepp och intolerans mot företrädare för andra (ofta kristna) synsätt – eller erövringståg i religiös förklädnad.
  • Makt- och rikedomsfokuserade, som Thailand, Myanmar (Burma), Zimbabwe och flera länder i Latinamerika.

Auktoritära regimer saknar maktbegränsningar – och tenderar att bli korrupta. Det leder till en rättsosäkerhet som gör att det lönar sig dåligt för individen att försöka förbättra de egna livsvillkoren på laglig väg. Utveckling och välstånd stagnerar. Det som gjorde att Sovjet kunde växa så snabbt fram till 70-talet var den hänsynslösa överflyttningen av människor från jordbruket till industrin. (Undrar vad som kommer att hända i Kina?) Ändå finns det människor som accepterar en sådan regim, nämligen de som sätter stort värde på stabilitet, förutsägbarhet. Så länge man inte sticker ut hakan vet man vad man har att vänta (om man inte har otur). Det är mycket jobbigare – och ”otryggare” att behöva ta en massa ansvar själv.

Det finns ett annat sätt att påverka de egna villkoren i en auktoritär regim, och det är att spela med i makthavarens spel. Man kan välja att bli ett verktyg för makthavaren – och tjäna pengar på det. Det har vi sett alldeles för ofta inom alla sorters kulturer.

Är någon av de här regimerna lockande?

 

Tillbaka