Hur fungerar vi människor egentligen?

Jag talar inte om vilken sorts människa som är ’önskvärd’. Jag talar om vilken sorts människa du och jag är.

Vi som lever i dag är resultatet av tusentals generationer av överlevare. I alla dessa generationer har våra förfäder varit stöttåliga nog för att hinna sätta barn till världen. Vad var det som hjälpte dem att överleva?

Individens första prioritet var att överleva själv och att se till att barnen överlevde. Det underlättades av att man ingick i en flock, vilket mångfaldigade individens styrka. Priset för att bli accepterad av de andra var att man bidrog till flockens skydd och mat. Om någon/några ställde till med bråk inom flocken försämrade möjligheterna att överleva. Därför var lojalitet en överlevnadsfaktor tillsammans med tolerans, empati, samarbetsvilja, förmåga att kompromissa. Livet i flocken medförde samtidigt nackdelar. Flocken behövde en tydlig hierarki, vilket ledde till en hackordning, en auktoritetstro. Den starka känslan av att höra till skapade också ett ”vi-och-dom-andra”, där ”dom andra” var potentiella fiender.

När flocken blev bofast för 10.000 år sedan samlades flockarna ihop till  stammar och nationer. Dessa präglades alla av flockens auktoritetstro och av samma ”vi-och-dom-andra”-tänkande. Med det ökade välståndet i jordbrukarsamhället följde specialisering. En styrande elit kunde utvecklas. Krig började handla om mer än kvinnorov, det vidgades till krig om skördar, mark – och makt.

De här (goda och dåliga) egenskaperna bidrog till att våra förfäder överlevde. Vi är barn till de överlevarna. Vi bär med oss själviskheten, behovet att skydda barnen, behovet att höra till, visa lojalitet, lyda ’ledaren’. Vad vi sedan gör av detta bagage, det är vårt ansvar, här och nu.

Ett av de tidiga utvecklingsstegen mot en bredare gemenskap och mindre ’dom-andra’-tänkande togs när vi började pröva byteshandel med folk från ’dom andra’. Där började en civilisation att växa fram.

Och, strängt taget, när vi ser på vad vi människan har åstadkommit under de senaste 300 åren finns det goda skäl att gilla läget och fortsätta utvecklingsarbetet.

Vilka bilder av människan är det då som dominerat under demokratins framväxt?