Olika bilder av människan

Under de senaste 300 – 400 åren har synen på människans natur utvecklats från bilden av Guds skapelse till bilden av – ja, vad då?

Upplysningen ifrågasatte maktanspråk som bygger på släkttillhörighet eller rikedom. Makten skulle i stället baseras på människors individuella förmåga. Man betonar individens förmåga att vara rationell, att utgå från de faktiska kunskaper man kan skaffa sig genom vetenskapen, snarare än genom religionen.

Två olika bilder av hur människan fungerar växte fram, de så kallade ’begränsade’ och ’obegränsade’ bilderna. Båda bygger på upplysningens rationalitet, men definierar människans natur helt olika:

  • Den begränsade (eller tragiska) synen bygger på att vi alla bär med oss ett genetiskt arv av själviskhet, men också av lojalitet mot flocken och ett behov att accepteras av omgivningen. Tonvikten läggs på ’underifrån’ drivna förändringsprocesser, snarare än på Lösningar.
    ”Vi försöker hantera livets komplikationer tillsammans i ett ständigt kompromissande mellan våra olika viljor och förmågor!”
  • I den obegränsade (eller utopiska) synen behövs en moralisk och intellektuell elit som kan fostra massorna till goda medborgare. Eliten fokuserar på att utforma och införa önskvärda Lösningar och förutsätts ha förmåga att dels se konsekvenserna av sina åtgärder, dels inte utnyttja sin klarsyn för egen vinning. Individen liknas vid ett ’oskrivet blad som eliten kan skriva på’.
    ”Jag har förmågan att konstruera ett samhälle som fostrar dig, som är bra för dig.”

Upplysningens teser var anatema för den motupplysning som växte fram under 1800-talet. Där framhöll man i stället behovet av en stark centralmakt som kunde ’hålla ordning på massorna’. Man betonade människans roll som medlem i ett kollektiv och sökte ’verkligheten’ i detta kollektivs historia. Rationalismen tonades ned till förmån för den egna gruppens tradition, känsla, styrka. De gamla eliternas makt (kungen, kyrkan, traditionen) betraktades som förutsättningar för att samhället skulle förbli stabilt.

Så här skulle man kunna beskriva de tre bilderna:

Motupplysningens bild har varit utgångspunkt för rörelser som ”äger sanningen” och utifrån den velat skapa ett paradis på jorden – även om skapandet krävde våld. Marxismen är det ”bästa” exemplet. Under 1900-talet mördade Stalin och Mao 100 – 150 miljoner av sina egna medborgare med hänvisning till ett framtida paradis.) Samma sorts drömmar om ett framtida paradis på jorden – eller ett paradis efter livets slut – har funnits i andra maktideologier (nazismen, fascismen) och religioner (judendomen, kristendomen, islam).

Så, vilka konsekvenser fick den begränsade, respektive den obegränsade bilden?