Kan vi anpassa Välfärd 1.0?

Välfärd 1.0 slukar mer än två tredjedelar av de offentliga utgifterna.

Så här har välfärdens andel av Sveriges totala offentliga kostnader utvecklats:

Den nödvändiga anpassningen till de nya förutsättningarna, åldersstruktur och invandring, kunskap om människan kräver politiska beslut. Sådana beslut fattas naturligtvis, men nästan alltid i form av ” lappa-och-laga-utan-att prata-så-mycket-om-det”. Lapp-och-lagandet har inneburit att välfärdens växande kostnader har inneburit en växande ”strypsnara” inkräktat på andra områden:

Löneökningar i den offentliga sektorn har halkat efter. Det är en av orsakerna till att vi brottas med en allvarlig brist på personal inom exempelvis skola och sjukvård.

Pensionerna har krympt i förhållande till människors slutlön. Pensionsbromsen har slagit till tre gånger sedan 2010 viket gjort att pensionärernas köpkraft inte har hängt med.

Äldreomsorgen har bantats. 10.000-tals gamla bor kvar ensamma i sina hem. I vissa kommuner anpassas den omsorg kommunen erbjuder till om det finns anhöriga i närheten.

Den dolda beskattningen ökar. Utöver den skatt som dras på din lön betalar du också flera tusen kronor i månaden i form av en skatt som kallas ’allmän löneavgift’ som är gömd i arbetsgivaravgiften. I arbetsgivaravgifterna ligger också avgifter för pension, sjuk- och föräldraförsäkring som inte ger full ersättning till den som tjänar mer än knappt 40.000 kr/månad. Allt detta påverkar naturligtvis arbetsgivares vilja (och möjlighet) att anställa personal.
Dessutom går knappt 15 procent av din nettolön åt till att betala moms (detta är en siffra jag har svårt att få bekräftad).
Till sist betalar alla olika punktskatter: alkoholskatt, avfallsskatt, bekämpningsmedelsskatt, EMCS-skatt (skatt på vissa produkter som transporteras till annat EU-land), energiskatter, flygskatt, kemikalieskatt, lotteriskatt, naturgrusskatt och nikotinskatt.

Rättsväsende och försvar ingår i statens centrala ansvar. När man sparar på de områdena försvagas demokratin – och det är precis det som hänt under åtminstone de senaste tjugo åren. Kostnaderna för rättsväsende och försvar har dragits ner från i genomsnitt 3,7 procent av BNP under 1995 – 1999 till 2,7 procent under 2011 – 2015. År 2017 låg budgeten på 2,1 procent av BNP, vilket var ca 75 miljarder mindre än snittet för 1995 – 1999.

Underhållet av svensk infrastruktur har blivit eftersatt. Kommunala vatten- och avloppssystem behöver mycket stora investeringar. Bristande väg- och järnvägsunderhåll utgör en klar belastning på transportsektorn och därmed på Sveriges ekonomi.

Det här är milt sagt oroande eftersom (fritt citerat från Churchill): ”Några anser att den fria företagsamheten är en tiger som bör skjutas. Andra trycker att den är en ko till för att mjölkas. I själva verket är den hästen som drar hela lasset!”

Eller , om jag får uttrycka det på mitt eget sätt:

  • Det privata näringslivet inte kan fungera utan en väl fungerande välfärd.
  • Välfärden inte kan finansieras utan det privata näringslivet.
  • Demokratin inte kan fungera utan en stark och väl fungerande centralmakt.

Vi behöver titta närmare på hur det ser ut i dag med välfärdens finansiering och kostnader