Hur startar man en revolution?

En individ som bildar sig en bestämd uppfattning om i vilken riktning förändringar ska drivas och ägnar sitt liv åt att få detta att ske får en enorm makt.

Låt mig nämna några exempel: Buddha, Jesus, Luther, Mohammed, Thomas Jefferson och John Adams (amerikanska grundlagen), Rachel Carson, Martin Luther King, för att inte nämna Robespierre, Marx, Lenin, Mao, Hitler, . . . De vann makt genom sitt starka engagemang för en bärande idé. Därför lät många sig fångas av deras idéer och arbetade för att förverkliga dem. Det ligger faktiskt en stor lockelse i att känna sig uppslukad av en ide som är större än man själv är – se på hur sekter och ideologier fångat människor i alla tider.

Den som gör det personliga ställningstagande som jag pratade om tidigare kan vinna samma sorts makt att påverka sin omgivning – och det är så en utvecklingsprocess kan komma igång och en ny sorts välfärd kan utvecklas. Det handlar om att informera och övertyga, men i minst lika hög grad om att tackla de begränsningar som alltför många politiker byggt omkring oss.

Vi behöver visa på skillnaderna mellan det (relativt fria) marknadssystem som bidragit till vårt välstånd å ena sidan och alla försök att styra ’uppifrån’ å den andra. Resultaten har blivit uppenbara när flyktingströmmen satt press på våra samhällssystem. Sedan gäller det att komma ihåg att det inte är flyktingströmmen som orsakat våra problem kring Välfärd 1.0. Strömmen har bara gjort problemen synliga för alla.

Vi kommit långt in i återvändsgränder som är svåra och kostsamma att ta sig ur. Se på svårigheterna med att förändra  reglerna för hyressättning i en bostadsmarknad som är låst av decennier av regler, subventioner, bostadshamstring, svart marknad osv. Det har skapat gigantiska förmögenhetsöverföringar – och skapar lika stora förmögenhetsöverföringar när vi försöker ta oss ut ur den återvändsgränd vi skapat åt oss själva utifrån tron att centrala beslutsfattare kan hantera miljontals människors egna preferenser – inklusive individens vilja och behov av att vara med i beslutsprocessen.

Vi behöver visa på hur enskilda individers strävan efter att skapa ett bättre liv åt sig själva och sina familjer försvåras av alla de begränsningar som ”tvingas fram” av försöken att styra uppifrån. Vi behöver visa att det är ur just denna strävan på individnivå som en förnyelse kan komma. Det förutsätter att vi medborgare hjälps åt att de hinder – både mentala och legala – som ’jag-tar-hand-om-dig-politikerna bygger.

Du ska inte låta dig skrämmas av alla de namn jag räknade upp. Tänk i stället:
”Vad kan ske om jag svarar på frågorna i det personliga ställningstagandet och använder mina svar som kompass i det jag gör?”