Varför spelar värderingarna en så stor roll?

Våra värderingar och visioner är bränslet för våra livs motorer.

Jag har hittills har resonerat som om vår framtida välfärd kan hanteras med enbart rationella argument, men det är inte sant. Våra värderingar påverkar hur vi tolkar fakta, och också till att vi ofta gör motstånd mot att acceptera fakta som skulle kunna tvinga oss att ifrågasätta ’självklarheter’ i våra egna liv.

Värderingarna spelar en avgörande roll när vi formar den bild som var och en av oss bär med sig av vad som utgör ett bra liv. De ger oss kraft att påverka och förändra – och försvara.

Socialdemokratin är ett bra exempel på vilken styrka en vision kan skapa. Med utgångspunkt från den utopiska visionens bild av den formbara, potentiellt goda människan bidrog man på ett avgörande sätt till att de stora massorna av industriarbetare kunde vinna skydd mot att bli utnyttjade – och sedan också ta politisk makt. Sedan dess har det svenska (och europeiska) samhällsbygget arbetat vidare med samma utopiska vision. Det handlar om hur vi tolkar den omvärld vi lever i – och hur starkt vi engagerar oss i denna omvärld. Våra värderingar är en del av ”jaget”, av den person vi tycker oss vara – eller skulle vilja vara. En viktig del av detta ”jag” är de ställningstaganden som vi gjort under livet, inte minst de politiska.

En av finesserna med värderingar är att de sparar tid för individen. Man kan fatta beslut utan att ta ”omvägar” över tidigare erfarenheter och rationella överväganden. Det räddade många liv under den tid då vårt genetiska arv formades. Priset för denna fördel är att vi är långsamma när det gäller att ändra våra värderingar när värderingarna blir opraktiska på grund av yttre händelser eller ny kunskap. Det som kanske är svårast att acceptera är fakta som skulle tvinga mig att ifrågasätta något jag satsat möda och prestige på under livets gång, inte minst inom politiken. Då är det viktigt att kunna ställa sig frågor som:

  • Bygger mina värderingar på en korrekt bild av den värld jag lever i?
  • Leder de värderingar jag har till att livet blir bättre, för mig och för min omgivning?
  • Behöver jag tänka om?

Många politiker har gjort karriär på att förmedla budskap av typen:

  • Jag vet hur Sverige ska utvecklas.
  • Jag vet hur vi ska säkerställa att alla får och kan behålla ett jobb och en bra bostad.
  • Jag vet vilka forskningsprojekt som kommer att gynna svensk företagsamhet.
  • Jag vet . . .

Det är inte lätt att ifrågasätta en sådan övertygelse – hos andra eller hos sig själv. Det blir ännu svårare när man i ’godhetens’ namn bekämpar sina meningsmotståndare, som påståtts representera ’ondskan, själviskheten, . . .’, allt det som bidragit till att samhället visar sådana brister. Många som givit sådana budskap har säkert gjort det i god tro, i övertygelsen att det är möjligt för en elit att konstruera samhällen.

Hur stabila våra värderingar än kan verka vara förändras de ändå över tid. Tänk på hur synen på abort, skilsmässa, homosexualitet, preventivmedel, . . .  har förändrats på bara någon generation. Det är dock mycket svårare att när man rör vid mera fundamentala värderingar, exempelvis den människosyn som varje människa har.

Historiskt har det oftast krävts kriser som rubbat människors livsförhållanden in i grunden (krig, svält, pandemier, . . .) för att grundläggande värderingar ska ändras. Den som vill bidra till att värderingar ändras utan att ’invänta’ katastrofala händelser behöver göra dessa risker synliga och trovärdiga innan de inträffar.

Den som vill driva ett förändringsarbete inom ramen för en demokrati behöver förhålla sig till båda synsätten. Hen behöver kunna redovisa relevanta och korrekta fakta – och samtidigt beröra och påverka människors värderingar. Det senare är det svåraste.

Vi behöver finna former för ett demokratiskt samtal om värderingar, de kända och de okända.

Tillbaka