Hur ser medborgarens roll ut?

Budskapet ”Vi tar hand om dig!” har tillsammans med höga skatter lett till att de allra flesta av oss är beroende av den senaste lönen för att kunna få mat på bordet.

Den stötskyddande, omhändertagande inriktningen på Välfärd 1.0 samverkar med bristen på en egen ekonomisk buffert till att människor känner sig osjälvständiga och otrygga. Nästan nio svenska hushåll av tio saknar en egen ekonomisk buffert – redan innan de stora och växande fastighetslånen räknas in.

Den bristen på frihet leder till ett dåligt ekonomiskt självförtroende, vilket skapar ett demokratiskt problem. Även om andra makthavare skulle acceptera att vårt välfärdssystem måste ändras så har vi ändå ett stort antal väljare som ser sin situation hotad.

I en Novus-undersökning hösten 2017 svarade nästan hälften (40 procent) att det vore bättre om en uppsättning experter – snarare än politikerna – bestämde. Tio procent tyckte att Sverige behöver en stark ledare som står över regering och riksdag. Förstod de som tyckte så att något sådant skulle bli demokratins död – och därmed sätta stopp för vår positiva (ekonomiska)  utveckling.
I samma undersökning svarade 75 procent av de tillfrågade att de anser att Sveriges demokrati är hotad.

Många svenskar verkar att ha tappat tron på den demokrati som givit oss både frihet och välstånd. Det är inte många som berättar att de tror på och vill försvara demokratin.

Det ser ut som om vi behöver ett gigantiskt folkbildningsarbete för att vi ska kunna göra de nödvändiga ändringarna i Välfärd 1.0. Varför är det svenska civilsamhället så svagt? Ett skäl är tveklöst (s) anspråk på att ”ta hand om”, ett anspråk som statsministern formulerade ungefär så här när han kommenterade 2015 års flyktingström till Sverige: Det här borde ’samhället’ ta hand om – vi borde inte behöva frivilliginsatser! Den inställningen bidrar till att skapa ett ännu större stötskyddsberoende.

 

Tillbaka