Hur har rikspolitikernas villkor utvecklats?

Demokratin kommer att bestå tills politikerna inser att de kan muta väljarna med deras egna pengar!”
(sagt av en cynisk amerikan).

Där partierna en gång växte fram som kamporganisationer med visionära ledare i spetsen har de utvecklats till ’skattefinansierade förvaltningsorgan’ som egentligen inte behöver sina medlemmar – annat än som väljare. Detta har förändrat politikens spelregler i grunden.

Fram till 1965 var medlemsavgifterna partiernas viktigaste inkomstkälla. Då beslutade de berörda riksdagspolitikerna att införa ett statligt partistöd för sina partier (och sig själva) och 1969 kom samma beslut på kommunal- och landstingsnivå. Diagrammen nedan är hämtade från Magnus Hagevi, ”Fyra decenniers partistöd”. De visar några viktiga förändringar:

  • Partiernas medlemstal har sjunkit drastiskt
  • Partistödet har stigit lika drastiskt, snabbare än befolkningens välstånd, mätt som BNP per capita

Partistödet har vuxit snabbare än välståndsökningen och har i praktiken ersatt medlemsavgifterna.

Kommunerna och staten ger sig själva ungefär 450 miljoner kronor vardera, medan landstingen ger upp emot 250 miljoner.

Politikerarbetet har professionaliserats och partiarbetet har centraliserats. De olika nivåerna behöver varandra allt mindre. Det här har gjort politikeryrket allt mer likt andra jobb. År 2018 är grundarvodet för en riksdagsledamot
65.400 kronor, plus diverse särskilda ersättningar.

Frågan är hur detta har påverkat de politiska arbetsformerna.

Tillbaka