Hur ser Hyresgästföreningens roll ut?

Hyresgästföreningen har en central roll i de socialdemokratiska försöken att styra bostadsmarknaden genom politiska beslut.

Hyresgästföreningen deklarerar att man är partipolitiskt obunden. Den nuvarande ordföranden,
(Marie Linder, 2014 – ) var tidigare kommunikationschef på LO. Hennes företrädare, (Barbro Engman, 2000 – 2014) var riksdagsledamot (s) under perioden 1974 – 1979. Det råder ett mycket nära samarbete mellan HGF och (s), inte minst under valarbetet. Precis som i fallet LO stöder alltså en rad borgerliga hyresgäster (s) genom HGF. Det är i sammanhanget litet ironiskt att det var en borgerlig regering (Friggebo) som ”gav” HGF över 100 miljoner kronor om året i form av förhandlingsavgifter för hyresgäster som inte är medlemmar i HGF.

HGF’s samarbete med (s) är ett led i (s) försök att styra bostadsmarknaden, men bidrar de facto till en politik som skapar en ständig brist på bostäder.
Underhållskriserna kring miljonprogrammet är ett annat exempel på vad som händer när politiker försöker styra en marknad. Den här krisen handlar också om att fastighetsägare gör ”standardförbättringar”’ för att kunna höja hyrorna.
Dagens privata skuldberg (nästan dubbla fastighetsägarnas disponibla inkomst) är ytterligare ett exempel. I praktiken styrs Riksbankens räntepolitik av sådana skulder, snarare än av den allmänna ekonomiska utvecklingen.

En fjärde illustration till konsekvenserna av dessa försök att ” styra marknaden”: Diagrammet visar skillnaden mellan befolkningsökning och bostadsbyggande:

Den blåa linjen visar hur bostadsbyggandet ligger i otakt med befolkningsutvecklingen. Miljonprogrammet gav ett stort överskott på bostäder under 70- och 80-talen. Den tjocka röda linjen visar hur byggandet halkat efter folkökningen under de senaste 15 – 20 åren.

Det kan ta upp till tio år innan en fastighetsägare vet om hen kan genomföra ett planerat projekt – men hen ska binda resurser under en lång tid för att över huvud taget finnas med i beslutsprocessen. Det är med de förutsättningarna svårt – för att inte säga omöjligt – för mindre fastighetsutvecklare att delta i konkurrensen. De är verksamma i en bransch där planeringshorisonten ofta är 50 år eller mer. Politiskt drivna beslut (marktilldelning och nya detaljregler kring bostäders utformning, hyressättning etc.) fattas med mycket kortare framförhållning. Ett resultat av detta detaljpetande i bostadsbyggande och hyressättning är att det byggs för få hyreslägenheter. Det handlar då inte enbart om att regelverket i sig är dyrt och krångligt, utan i lika hög grad på att fastighetsägaren inte litar på att spelreglerna kommer att förbli stabila. Försöken att styra hyresnivåerna har lett till en skriande och demokratiskadlig bostadsbrist – och skenande byggkostnader:

Finns det andra branscher som visar en liknande utveckling? Skulle den utvecklingen i så fall accepteras i en fri marknad?

 

Tillbaka