Varför ska jag bry mig?

Vi svenskar har fått för oss vi ’har rätt’ till en massa saker – och att det alltid kommer att finnas någon annan som betalar för dessa rättigheter.

Det gäller även alla de fördelar vår demokrati har gjort möjliga. Vi har mer trygghet och en större välfärd än någon annan generation någonsin kunnat drömma om. Det är bara det att den här ’gratislunchen’ faktiskt inte är gratis – och nu kommer notan i form av krav på att vi anpassar våra bekväma liv – och det är inte lätt, särskilt med tanke på vår ”du-har-rätt-till-uppfostran”!

I det här läget finns det två sorters skäl till att du och jag ska bry oss, ett ädelt och ett egennyttigt. Jag börjar med det ädla svaret:

Sverige är i dag ett land där:

  • människor tvingas leva i områden där man kastar sten på ambulansen när den ska hjälpa människor att få vård, områden där affärer stänger därför att de inte klarar de ständiga rånen.
    I 186 sådana bostadsområden (i huvudsak = valdistrikt) med en halv miljon boende hade år 2012:
    *  mindre än 60 procent av alla i yrkesverksam ålder ett jobb
    *  mindre än 70 procent av alla skolelever gått ut nian med fullständiga betyg och/eller
    mindre än 70 procent av de röstberättigade deltagit i senaste kommunalvalet.
  • människor som är vana vid att klara sig själva blir ’föremål för åtgärder’.
    Flyktingar:
    *  tvingas vänta i mer än ett år med minimal information innan de ser någonting hända;
    *  flyttas mellan boenden med mycket kort varsel;
    *  behöver i genomsnitt mycket mer än fem år för att häften ska ha hittat ett jobb.
  • barn går ur skolan utan att ha de kunskaper som de behöver för att hantera vuxenlivet.
    Var sjunde elev saknade behörighet till gymnasiet när de gick ut nian 2015 – och detta sker trots att kraven sänkts. Skolstyrelsen kräver ju att alla barn ska kunna gå ut nian med godkända betyg.
  • Skola och vård saknar personal.
    *  tusentals elever har lärare utan rätt utbildning
      *  sjuka människor förblir sjukskrivna längre än nödvändigt.

Ett mera själviskt skäl till att bry sig är att i en demokrati kan jag:

  • gå och lägga mig utan att undra om någon kommer att knacka på dörren mitt i natten;
  • starta och utveckla ett eget företag – och behålla det mesta av de mervärden som skapas;
  • kritisera regeringen utan att vara rädd för att bli straffad – eller utfryst;
  • bli medlem i en facklig organisation som bryr sig om mina anställningsförhållanden;
  • vara trygg i att jag inte kan bli fälld för något som inte kan bevisas bortom alla rimliga tvivel;
  • välja hur jag vill forma mitt liv, utbildning, yrke, byta jobb, vilka böcker jag vill läsa . . .;
  • uppleva ett unikt välstånd.

Jag kan inte vara en fri individ annat än i en stark, demokratisk stat, en stat som dessutom accepterar de maktbegränsningar medborgarna kommit överens om. Demokratin öppnar för ett samhälle som utvecklas, blir rikare. Varje svensk har blivit fyra gånger så rik som hen var 1950.

Här kan du invända att dessa själviska skäl är småskurna och materialistiska, inte värdiga ett civiliserat samhälle. Då vill jag säga att om inte varje individ upplever att demokratin är bra för hen själv i hens egen vardag är risken stor att demokratin går förlorad.