Dagens bild av människan

Den obegränsade bilden dominerade 1900-talets utveckling av välfärdssystem i Europa. Välfärd 1.0 utgår från den bilden.

Först under 1990-talet började den bilden ifrågasättas på allvar. En amerikansk författare av läroböcker i psykologi (som hade förkastats som doktorand i psykologi på Harvard) insåg under sitt arbete att det hon skrev inte stämde, att det fanns ett betydande antal studier som visade arvets betydelse för individens personlighet. 1995 publicerade hon en artikel och sedan en bok, ’The Nurture Assumption’, på temat att personligheten formas till ungefär hälften av de ärvda generna. Det var länge oklart vad som bidrog till att forma den ’andra halvan’ – det enda som var klart var att det inte var föräldrarna! Hon drog till sist slutsatsen att det är i umgänget med andra i ungefär samma åldersgrupp som personligheten ’slipas fram’.

En amerikansk forskare sade för inte så länge sedan: ”Att fråga vad som är viktigast, arv eller miljö, är som att fråga vad som är viktigast för en ytas storlek, längden eller bredden!”

Drömmen om att vi ska kunna ”uppfostra bort” vår själviskhet är – en dröm. Vi har inte utvecklats i en ”snäll” miljö, utan i en miljö som tillåtit enbart de stöttåligaste att överleva – och det var de överlevarna som blev våra förfäder. Ändock lever den obegränsade bilden kvar i alla möjliga sammanhang.

Ett exempel på detta:

Den obegränsade (stötskyddande) människosynens företrädare fokuserar på ”livets balansräkning”:
Så här ser det ut just nu – är det rättvist?”. Svaret blir nog ofta ”nej, det är det inte!”, särskilt om man likställer ’rättvisa’ med ’alla har lika mycket’.

Den begränsade (stöttåliga) människosynens företrädare fokuserar på ”livets resultaträkning”:
”Så här utvecklades ditt liv under det här året, tycker du att det är OK?

Den första synen utgår från överhetens, elitens, perspektiv, och ser individens situation som i all huvudsak statisk – om inte eliten levererar Lösningar. Den andra synen utgår från individens egen upplevelse av hur hens liv utvecklas, den är dynamisk.

McDonalds-jobb är ett bra exempel på vilka effekter de olika synsätten får. Den som tänker ’balansräkning’ säger: ”Deras löner är för låga – det måste vi förhindra!”. Den som tänker ”resultaträkning” säger: ”Är det här ett bra sätt att öppna dörrar för ungdomar som vill komma igång på arbetsmarknaden?”

Vi är inte fångar i vårt genetiska arv, men vi behöver förstå vilket ”bagage” vi bär med oss, och vi behöver acceptera att det bagaget spelar en viktig roll för våra livsval – och att det behöver ”slipas av” i kontakterna med andra människor (som ju bär på sitt bagage).

Ingen av bilderna utesluter möjligheten att enskilda människor drivs av nobla ideal, känner och visar empati, lojalitet, vänskap. Historien är full av exempel på detta. Det som skiljer bilderna åt är dels var fokus ligger, på kollektivet eller individen, dels uppfattningen om människans förmåga att hantera makt.