Vilka skillnader finns det mellan en demokratisk och en klanstyrd stat?

Bredvid klanen är demokratin en sen uppstickare. Varför tror vi svenskar då att demokratin ska accepteras av den som fostrats inom klanen?

Begreppet ’klanstyrd stat’ är som skvadern – den finns inte. Klanen ser sig i stället som ett alternativ till den farliga staten/centralmakten. När vi tar emot flyktingar och försöker ”förklara vår demokrati” talar vi inte sällan ett språk som är helt obegripligt för lyssnaren. Klanens hedersbegrepp och individens roll inom klanen är lika självklara för lyssnarna som Välfärd 1.0 är för oss.

Här försöker jag sammanfatta några (väldigt generaliserade) skillnader:

Område Klanen Demokratin
Fokus Kollektivet inom klanens ram Individen inom grundlagens ram
Ledarskap Ledare utses av klanen, beslutsfattande är närmast ’anarkistiskt’. Individen företräds av valda representanter.
Rösträtt Saknas under svag/obefintlig centralmakt. Valda representanter anses vara diktatoriskt – individen är ju inte ’med själv’ när beslut fattas. Obegränsad inom ramen för myndighetsålder.
Rättsskipning Sköts av klanen enligt sedvanerätt. Gemensamma nationella lagar betraktas med stor misstänksamhet. Sköts av centralmakten inom ramen för grundlag och gemensamma lagar.
Äganderätt Kollektivet/klanen står för allt ägande. Individen har full äganderätt.
Utveckling Den gemensamma äganderätten försvårar kapitaluppbyggnad och försvagar incitamenten till teknisk/social utveckling. Den personliga ägarrätten gynnar teknisk/social utveckling genom att individen behåller (del av) utvecklingens resultat.
Blodshämnd Klanen skyddar medlemmarnas ’heder’ genom vid behov att utkräva ”böter” av den som skadat en klanmedlem – eller av motpartens klan.

Jämför Västgötalagen! Klanen syns tydligt i de olika straffskalorna beroende på var man bodde.

Ansvaret ligger hos centralmakten som har ’våldsmonopol’.
Frihet Individen är bunden av klanens konservativa regler och dess ’heder’. Individen är fri att agera så länge hen inte skadar andra.
Kvinnans roll Klanens betoning av blodsband mellan medlemmarna bidrar till att man ser kvinnan som en ’egendom’ som måste skyddas. Jämlikhet är det ideal vi säger oss sträva efter. Formellt råder jämlikhet inför lagen.

 

Så, hur ska gapet överbryggas?

Det kommer inte att ske genom argument. Jag tror att den enda praktiska vägen är att öppna dörrar för de nykomna, dörrar till jobb och bostad, dörrar till en vardag som fungerar.

Jag är också övertygad om att de ghetton som vi låtit växa fram ”vid sidan om” gör det svårare för det stora flertalet nykomna att landa, att vi ’gamsvenskar’ sätter käppar i för dem när de försöker landa.

 

Tillbaka