1.1. Vf svarta hål

Välfärden har blivit ’samhällets’ gökunge.

Vårt välfärdssystem byggdes upp då Sveriges befolkning var som mest produktiv. Vi hade en stor andel unga och en liten andel gamla. Nu blir vi allt mindre produktiva, med en minskande andel unga och en växande andel gamla. Detta ställer tillsammans med den stora invandringen välfärdens finansiering under ett växande tryck. Våra politiker håller igen där de tror att det går utan att förlora väljarstöd. Deras ’lappande och lagande’ bidrar till en växande brist på förtroende för våra politiker – och en växande pessimism.

Under senaste 20 åren har välfärdens andel av de totala offentliga utgifterna vuxit från 61 till 69 procent.  Andra områden har hamnat på undantag, inte minst försvar, samhällsskydd och rättsväsen – och underhållet av vår infrastruktur.

Framtiden kommer att ställa krav på ytterligare besparingar – och/eller höjda skatteintäkter – för att hantera den växande andelen 80 och äldre.

När min dotter Christina föddes år 1971 fanns det 24 personer i yrkesverksam ålder. När hon själv fyller 80 kommer det att finnas sex.

Till detta kommer att det tar 8 – 9 år för en flykting som fått uppehållstillstånd att hitta ett ’riktigt’ jobb. I år väntas merkostnaderna för vårt sätt att ta emot dessa flyktingar ligga på 50 – 60 miljarder. Ett parallellsamhälle växer dessutom fram i många förorter där svensk demokrati ersätts av klanliknande grupper som dominerar dessa förorter. Även detta driver kostnaderna i höjden.

Vi behöver se till att hoppet om en bättre framtid kan gro i dessa förorter!

En annan faktor är att vi hittills inte lyckats skapa en produktivitetsökning inom den offentliga sektorn som är jämförbar med det privata näringslivet. Det innebär att den offentliga verksamheten kräver en allt större andel av ’samhällets’ utgifter.

Vi behöver finna bättre incitament att vara sparsam och/eller effektivare leverantörer av välfärdstjänsterna.

En ytterligare komplikation är att vi i de tidigt industrialiserade länderna länge har dominerat världens ekonomi. Vi har blivit bortskämda. Vi tar vårt välstånd och vår demokrati för givet. Den inställningen blir allt farligare när resten av världen kommer ikapp oss om 30 – 40 år.

Till sist: världen står mitt i en revolution inom bland annat artificiell intelligens och bioteknik som är mer genomgripande än den industrialisering vi upplevde under 1900-talet.

Om vi inte kan hantera våra nya ’arbetsvillkor’ skadas både välfärden och demokratin.

Jag börjar med de svarta hålen på utgiftssidan

Tillbaka till Svensk välfärd.