1.2.1.A. Politikerna smygsparar!

När politikerna utan förklaring sparar på saker som de berörda anser sig ”ha rätt till” ökar misstron mot samma politiker

Under 2000-talet har regeringarna jagat intäkter och kostnader på alla tänkbara håll:

Löneökningar har halkat efter inom den offentliga sektorn.
Skolan och vården kan inte bemannas fullt ut.

Pensionerna har halkat efter i förhållande till slutlönerna.
Var femte pensionär ligger under fattigdomsstrecket (EU-rapport).

Äldreomsorgen har bantats.
10 000-tals gamla bor kvar ensamma i sina hem. Den sociala isoleringen ökar risken för försämrad hälsa.

Den dolda beskattningen ökar.
En sjuksköterska som tjänar 30 000 kronor i månaden behåller mindre än hälften av vad hennes arbetsgivare måste betala. Resten är synlig och osynlig skatt. Den s k ”allmänna löneavgiften” göms exempelvis i arbetsgivaravgiften. Den infördes 1995 med 1,5 procent av den anställdes lön före skatt ”för att finansiera medlemsavgiften i EU”. I dag är avgiften 11,6 procent – och pengarna går rakt in i ’samhällets’ allmänna kassa (det här är bara en av många dolda skatter).

Välfärdens ersättningsnivåer (a-kassa, socialförsäkringar, och sjukförsäkring) har urholkats.
Samtidigt går samma verksamheter med överskott för ’samhället’ på sammanlagt runt 40 miljarder kronor om året. En dold skatt.

Kostnaderna för rättsväsende och försvar har dragits ner från i genomsnitt 3,7 procent av BNP under 1995 – 1999 till 2,7 procent under 2011 – 2015. Nivån kommer att ligga runt 2,1 procent under de närmaste åren.
Underhållet av svensk infrastruktur har blivit eftersatt med miljarder på områden som vägar och järnvägar (SJ!) och kommunalt vatten och avlopp.

Samhället’ har en gigantisk ’skuld till framtiden’.

Låt mig visa ett exempel mer i detalj. Så här ser utvecklingen av omsorgen ut för många av oss äldre (1000-tals individer):

Under perioden 1990 – 2010 drogs antalet platser i särskilt boende ned med ca 40 procent. Dagens motsvarande boende, vård-/omsorgs-boende, är i praktiken begränsat till den kategori sjuka som kommunerna fick ansvar för genom Ädelreformen 1992.

Parallellt med detta har antalet individer som fått hemtjänst minskats med runt 50 procent sedan 1975, delvis som ett resultat av att Sveriges kommuner runt sekelskiftet lanserade policyn ”kvarboende i hemmet”, vilket är en mycket billigare modell. Men det här är inte hela bilden … Mer ’smygsparande’.

Tillbaka till Svarta hål – utgifter.