1.2.6. Missbruk

Om det är lätt att missbruka en välfärdstjänst – så kommer den att missbrukas.

Välfärd 1.0 utformades utifrån bilden av den goda människan, människan som ’kräver sin rätt’, men inte mer. När misstanke om missbruk har väckts har svaret inte sällan varit: ”Anklagar du X för att vara ohederlig? Att du inte skäms!”. En alldeles för stor del av välfärdens pengar i verkligheten på grund av missbruk. En del bygger på planerad brottslighet, en del handlar om individer som överutnyttjar olika välfärdstjänster. Vi har också ett inte obetydligt fusk i ”andra ändan” i form av skattefusk. Enbart svartjobben leder enligt en några år gammal bedömning till ett skattebortfall på 50 – 70 miljarder kronor om året

Jag vet inte vad den direkt kriminella verksamheten kostar – men beloppen är utan tvekan stora. Här finns fusk med assistansersättningar, lönegarantier, studiemedel, etableringsstöd, etableringslotsar, nystartsjobb, rot- och rutavdrag, . . .

Jag tror personligen att de största kostnaderna är förknippade med att alldeles för många tycker att det är OK att maxa utnyttjandet av ’rättigheter inom välfärden’. ”Det träffar ju ingen fattig!”

Försäkringskassan gjorde år 2017 drygt 95 000 felaktiga utbetalningar, över 30 000 som ett resultat av interna fel hos kassan och dubbelt så många på grund av fel i de underlag kassan fick in. Få av felen leder till polisanmälan – och ännu färre till åtal och dom. Den här sortens ’stöld’ betraktas tydligen som lågprioriterad hos både Försäkringskassan och polisen. Det verkar till och med vara så att handläggare kan strunta i att anmäla misstänkta bedrägerier – det leder ju ändå inte till åtgärder från rättsväsendet.

Missbruk inom välfärden kostar mer än pengar. När man ser andra skattebetalare fiffla sjunker tilliten till dem. Det kostar förtroende för politiker och myndigheter när människor betraktar sig som skilda från ansvaret för vår gemensamma ekonomi.

Jag är medveten om att jag är otydlig i de här frågorna, Det återspeglar bristen på information, men också en ideologiskt betingad ovilja hos många myndigheter att gå på djupet med den här sortens problem.

Sverige har inte råd att ta så lätt på de här sortens stöld/fusk. Frågan är bara om det går att tackla genom ökade kontroller. Det finns gränser för vad demokratin tål. Vi behöver tänka om, tänka incitament.

Men innan dess, hur ser de tidigt industrialiserade ländernas framtida roll i världen ut?

Tillbaka till Svarta hål – utgifter.