1.3. Svarta hål – intäkter

Det är i första hand Sveriges alla löntagare som finansierar vår välfärd.

År 2017 drog ’samhället’ in drygt 2 200 miljarder. Vi behöver se närmare på varifrån pengarna kommer för att kunna vi diskutera tänkbara intäktsökningar. Det är ju de stora posterna som lättast skulle kunna ökas. Så här ser det ut mer i detalj (beloppen anges i miljarder kronor):

Skatt på arbete levererade 60 procent av alla skatteintäkter. De stora kapitalägarna och företagen står bara för ca 10 procent Till det kommer mervärdesskatt (drygt 20 procent) och punktskatter (6 procent) vilka båda är skatt på konsumtion. Skatt på arbete inom den offentliga sektorn betalas emellertid med skattemedel, pengarna ”snurrar helt enkelt runt”. Det är alltså de som arbetar i den privata sektorn som står för den helt avgörande delen av ’samhällets’ ”verkliga” intäkter. I slutet av år 2018 var 3 – 3,5 miljoner privatanställda på jobbet under en viss vecka. Det var de som stod för ’samhällets’ finansiering.

Välfärd 1.0 har en konstruktion som leder till ett allt högre skattetryck. Trycket sänktes något i samband med 90-talskrisen och senare genom jobbskatteavdragen, men har förblivit ett av de högsta i världen. En intäktsökning genom ökade skatter på arbete skulle leda till en skatt runt 45 procent. Det motsvarar hela matbudgeten för många familjer. Nu kan det vara dags att se varifrån skatterna kommer. Låt mig visa ett exempel:

Jag tillverkar en cykel för 9 500 kr och säljer den för 10 000 (exklusive moms) till en skräddare som är bättre på att sy. Jag har därmed skapat ett mervärde på 500 kr i mitt eget företag. Dessutom har mina leverantörer på motsvarande sätt skapat mervärden genom sina leveranser till mig av maskiner, material, byggnader, transporter etc. Detta har lett till att ’samhället’ dragit in följande skatter:

Den anställde som satte ihop cykeln tjänade 180 kr i timmen och arbetade med cykeln i 20 timmar. Hen tjänade alltså 3 600 kr före skatt. Preliminärskatten blev 825 kr. Nettolönen var då 2 775. Minst 15 procent av nettolönen gick till moms och punktskatter på den anställdes egna inköp, ungefär 410 kr. Mitt företag betalade dessutom en arbetsgivaravgift på 31,42 procent av bruttolönen, eller 1 131 kr. Vi ska inte glömma de 2 500 kr som skräddaren betalade i moms utöver nettopriset.
Jag hade 1 500 kronor i andra egna kostnader och betalade 3 269 kr för varor och tjänster som jag köpte. Jag redovisade en vinst före skatt på 5 procent av omsättningen, eller 500 kr. Den beskattas med 22 procent, eller 110 kr.

Mina leverantörer tog 3 269 kr för sina leveranser och tjänster och jag antar för enkelhetens skull att de hade samma kostnadsstruktur. Det betyder att leverantörerna betalade 284 kr i preliminärskatt som de drog av från sina anställdas löner, 389 kr i arbetsgivaravgifter och 36 kr i skatt på vinsten. Dessutom betalade leverantörernas löntagare 143 kr i moms och punktskatter.

’Samhället’ drar alltså in:

Kronor
Skatt på arbete                          2 629   preliminärskatt plus arbetsgivaravgift
Företagsskatt                                146
Moms                                           2 500
Andra konsumtionsskatter      559   belastar löntagaren
Skatter totalt                          5 834

Den cykel jag sålde har alltså gett följande ”mervärden”:

’Samhället’                                5 834
Min firma                                      390
Mina leverantörer                      127
De anställda                             3 171

Alternativet fler som jobbar skulle kräva runt 800 000 nya jobb för att generera de extra 200 miljarderna i skatt i skatt år 2035, fortfarande inom den privata sektorn. Enda sättet att hitta så många nya ”arbetssökande” vore att höja pensionsåldern. Rejält. Vid en sysselsättningsgrad på 50 procent skulle runt 1 600 000 pensionärer behöva ”bli arbetsföra”. Då behöver den nya pensionsåldern närma sig 80 år.

Låt mig gå vidare till de framtida roller den gamla industrivärlden behöver hantera.

Tillbaka till dagens välfärd.