2.1. Gäller våra värderingar enbart för oss ’gammelsvenskar’?

När vi gör flyktingar till ’föremål för omhändertagande’ placerar vi dem ett (eller flera) trappsteg nedanför oss själva.

Vi gör det med människor som är vana att klara sig själva och dessutom ofta har med sig ett djupt misstroende mot ’samhället’.

Vårt mottagande bygger på frågan:
”Hur ska ’samhället ta hand om dem?”
snarare än:
”Hur kan ’samhället’ samarbeta med dem för att hjälpa dem komma på fötter i sitt nya land?”

Vi svenskar har gemensamt bestämt (i vår grundlag) att alla som vistas i Sverige ska vara fria att arbeta för att uppnå sina mål i livet. Den friheten begränsas enbart av att vi måste respektera andras rätt att göra anspråk på samma frihet.

För att det här ska kunna fungera krävs att de värderingar som ligger bakom rättigheterna:

  1. delas med och aktivt stöds av tillräckligt många
  2. det välstånd vår demokrati erbjuder ses ligga inom räckhåll för alla.

Frågan är:

”Visar vi de nykomna respekt för den enskilda individen och hens integritet som ansvarstagande människa?”

Enligt min uppfattning:

  1. inkräktar vi alldeles för ofta på de nykomnas rättssäkerhet, inte minst vid bedömningen av deras asylskäl
  2. fokuserar vårt sätt att ’ta hand om dem’ på våra egna administrativa rutiner – snarare än på flyktingens möjligheter att bli en del av det svenska samhället
  3. skadar kompetensutvisningarna Sverige, men framför allt de berördas liv. De döms ofta för andras misstag
  4. berövas tiotusentals människor hoppet om att kunna se fram mot ett bättre liv i Sverige

De nykomnas kunskap och omdöme bygger på deras egen livserfarenhet. Vi gör det väldigt svårt för dem att använda de kunskaperna.

Låt mig se närmare på om vi kan minska utgifterna.

Tillbaka till Kan hålen tätas?