3.3.1. Känslor

Diktatorer tar och behåller makt genom att spela på andras känslor.

Våra beslut styrs i stor utsträckning av våra känslor – och våra känslor är inbyggda signaler som uppmuntrar beteenden som gynnar artens överlevnad – dvs att tillräckligt många barn föds i varje generation. Överlevarnas avkommor utvecklade efterhand ett ’belöningssystem’ i form av känslor som uppmuntrade till beteenden som hjälpte dem att överleva. De fungerade bättre, överlevde bättre, tack vare att känslorna bidrog till klokare reaktioner. Vi bär fortfarande med oss deras ’lärdomar’.

Vi grips av lust – annars föds inga barn.

Eftersom det ’arbetet’ kräver energi blir vi hungriga och äter – och får kraft att avla fler barn.

En annan medlem av flocken stjäl min mat – jag blir förbannad och tar tillbaka maten – annars kommer jag inte att kunna avla fler barn.

Jag hjälper en kamrat i flocken att jaga; han hamnar i skuld till mig och jag kan räkna med hjälp när jag behöver det – och kan avla fler barn.

Jag bär mig dumt åt och skadar mig, det gör ont. Jag aktar mig för att upprepa dumheten – och hinner avla fler barn.

Ett lejon kommer fram ur buskarna, jag blir rädd och flyr – och överlever så att jag kan avla fler barn.

Barnen överlever bättre om båda föräldrarna bidrar. Kärleken blir ett känslans argument för att hålla ihop.

Ur dessa överlevnadsbeteenden växer en kultur fram. Det är ingen slump att praktiskt taget alla kulturer bygger på det etiska kravet att behandla andra som jag själv vill bli behandlad. En viktig del av motsättningarna inom olika kulturer hänger samman med de kollisioner som oundvikligen uppstår mellan individens själviskhet och den gemensamma kulturen. När kulturen ’vinner’ överlever flocken.

Kan känslor förändras genom logiska argument?

Det tror jag inte. Däremot kan det kanske vara konstruktivt att försöka göra drivkraften bakom våra känslor synliga.

Våra känslor verkar inte ge någon inkörsport till att påverka människors värderingar:

Tillbaka till Bilder av människan.