4.2.4. Sänkta produktionskostnader

Tidningarna har ofta rubriker av typen: ”Så här kan du maxa din xxx-försäkring!”

Försäkringar är konstruerade för att skydda människor sig mot händelser som är ohanterliga för individen. Genom premierna sprids risken över tillräckligt många individer för att kostnaden ska bli hanterlig när något ovanligt och extremt inträffar, som att huset brinner ner, bilen totalkvaddas eller jag blir allvarligt sjuk. Attityden har blivit allt mer av: ”Försäkringstjänsterna inom Välfärd 1.0 är något som kan – och ska – utnyttjas till egen fördel så långt det går”. ”Det har jag rätt till, och det drabbar ju ingen fattig”. Det gör försäkringstagaren till en ansvarsbefriad mottagare.

Nyckelfrågan är:

Kan sådana försäkringar tillhandahållas på ett mer effektivt sätt av ett försäkringsbolag?

I välfärdsbygget har det varit ett axiom att det måste vara ’samhället’ som är försäkringsgivare när det gäller hälso- och sjukvård, och stora delar av socialt skydd. Det är ingen naturlag att det ska vara så. Det jag som privatperson vill ha är skydd emot utgifter som är så stora att de skulle slå sönder ekonomin för mig och min familj. Skyddet ska fungera för mig och för alla som är ekonomiskt beroende av mig – och det ska inte vara för dyrt. Därför vill jag ha full insyn i hur min försäkringsgivare sköter uppdraget och jag vill kunna byta leverantör om den jag har i dag inte gör ett bra jobb. Det innebär att jag ska betala mina försäkringspremier själv. Argumentet att ”då kanske jag slarvar, så att ’samhället’ ändå blir tvunget att ta hand om mig” är det klassiska ”vi som är kloka ska ta hand om dig som inte är det”-argumentet.

Här är några välfärdstjänster av försäkringskaraktär: egen sjukdom, sjuka barn, sjukvård och arbetslöshet. Redan de här områdena står för utgifter på ca 500 miljarder kronor – två tredjedelar av utgifterna för Välfärd 1.0. Det finns andra välfärdstjänster som inte är av försäkringskaraktär (utbildning!)och därför behöver hanteras på ett annat sätt. De exempel jag ger måste behandlas som råskisser avsedda att visa vilken sorts tänkande som kan bidra till att begränsa välfärdskostnaderna. Sedan krävs naturligtvis en lång rad andra åtgärder som:

  • Starkare fokusering på att hindra kriminellt utnyttjande av välfärdssystemet.
  • Höjd pensionsålder, vilket i sin tur kräver förändringar i arbetsrätten.
  • Ett landsomfattande arbete för att öka förståelsen för att förändringar är nödvändiga.

Det finns en inbyggd intressekonflikt i arbetet med Välfärd 1.0.

Tillbaka till Framtidens välfärd.