4.3. ’Effektivitet’ eller ’kvalitet’?

Det som mäts blir det som prioriteras.

Konflikten mellan ’samhällets’ krav på effektivitet å ena sidan och professionella personers arbete för att möta olika mänskliga behov (skola, vård, omsorg) å den andra behöver lösas. Här hamnar jag själv i ett dilemma, eftersom jag hävdar att lämnad åt sig själv tar människans själviskhet alltför lätt befälet. Jag vet helt enkelt inte hur vi ska kunna finna en balans mellan de två kraven.

’Samhället’ försöker kontrollera kostnaderna genom direktiv och rapportkrav – samtidigt som de människor som levererar välfärden fokuserar på människor och kvalitet. Resultatet är att de proffs som arbetar med tjänster där det är svårt att mäta resultat (läkare, sjuksköterskor, lärare, …) får allt fler krav på planering och rapportering – som om kraven skulle leda till en ökad effektivitet.

Som ansvarig för ”pengar och saker” i en fristående grundskola fick jag krav på planer och rapporter beträffande säkerhet i skolan, jämställda löner, mobbing, . . . Budskapet verkade vara: ’Samhället’ litar inte på att du sköter de här sakerna på ett bra sätt . . .

Det verkar finnas en gemensam nämnare i många reaktioner: behovet att visa att ”Det var inte mitt fel!.” En reaktion är inte sällan att man i självförsvar dokumenterar allt mer – och får mindre tid över för huvuduppdraget. Så här ser exempelvis en svensk – och en engelsk – läkares genomsnittliga arbetsdag ut:

Den svenske läkaren administrerar under mer än dubbelt så många timmar som den engelske kollegan. De berörda lärarna, läkarna, sjuksköterskorna m fl m fl behöver återvinna befälet över sin arbetstid, så att de kan ägna sig åt sitt yrke, att undervisa, behandla patienter, . . .

Vad kan hindra en sådan utveckling?

Tillbaka till Välfärdens framtid