5. Hinder

Vi vet alla vad vi behöver göra – vi vet bara inte hur vi ska bli omvalda efteråt.
EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker

På det här området behöver jag all hjälp jag kan få för att förstå mer och jag är tacksam för den hjälp du kan ge mig. john.fletcher@tersen.se 

Nästan alla svenska hushåll saknar en egen ekonomisk buffert och är därmed beroende av Välfärd 1.0. Politikernas bristande uppriktighet om varför man ’lappar och lagar’ bidrar till den växande otryggheten – och till en pessimism som sprider sig som en farsot. Mönstret går igenom i många andra europeiska länder. Den pessimismen – rädslan för framtiden – är ett viktigt hinder för förändringar,
Vi behöver fråga oss vilka faktiska skäl vi har till pessimism, vem som kan dra nytta av pessimismen och vad den innebär för vår vilja att göra de nödvändiga anpassningarna.

Politiska ledare och byråkrater som blivit ”vana” vid makten är rädda för förändringar som skulle kunna hota maktinnehavet – och den egna ställningen och inkomsten. På 60-talet infördes ett partistöd av politikerna till sina egna partier. Det har sedan vuxit till dagens sammanlagt en miljard kronor om året. Partiorganisationer som blir större och mer centraliserade blir lätt självständiga ”kejsardömen”. Här har det också vuxit fram en ny grupp aktivister inom politiken, politiska bakgrundsarbetare som arbetar utan något politiskt mandat, utan synlighet och utan ansvarsutkrävande. Enskilda medlemmar förlorar makt att påverka. Det finns säkert ett samband mellan den utvecklingen och de sjunkande medlemstalen.

Vi har i praktiken en arbetsmarknad som stänger människor ute. Detta sker (jag hörde LO’s ordförande säga detta på TV) för att upprätthålla de existerande lönenivåerna för dem som redan har ett jobb. Det är ingen tvekan om att samarbetet (s) – LO har givit båda parter stora politiska och ekonomiska fördelar. Ändringar i nuvarande maktbalans riskerar att leda till förlust för bådadera.

Hyresgästföreningen har förhandlingsmonopol och i praktiken vetorätt vid hyresförhandlingar. Man kan sätta sig vid förhandlingsbordet och vänta ut motparten. Om avtal inte nås kan ju hyrorna inte höjas. En borgerlig regering (Friggebo) gav dessutom HGF rätt att via hyresvärden dra in 144 kronor i ’förhandlingsersättning’ per hyresgäst och år – oavsett om hyresgästen är medlem i HGF eller ej. Det låter inte så mycket – men år 2016 betalades mer än hälften av de totalt 205 miljonerna i förhandlingsavgifter av icke-medlemmar. Arbetet med att dra in pengarna sköts dessutom av motparten, dvs fastighetsägaren.

Låt mig börja med våra värderingar.