5.5. Murar kring arbetsmarknaden

LO är ett särintresse – och har samtidigt en myndighetsliknande roll.

Både nyanlända och ’gammelsvenskar’ möter en arbetsmarknad som har:

  • en av Europas högsta lägsta-löne-nivåer
  • en av Europas minsta lönespridningar (medianlön/lägstalön)
  • Europas näst högsta arbetskraftskostnad (bruttolön + löneskatter)
  • Europas minsta andel ”enkla jobb”
  • fackliga organisationer som motsätter sig ’konkurrens om jobben’.

Den här situationen bidrar i hög grad till arbetslösheten inom de s k utsatta grupperna: det vill säga ungdomar som har låg utbildning, alla som är födda utanför Europa, samt alla som har funktionshinder och/eller är över 55 år gamla. De grupperna utgjorde över 70 procent av antalet arbetslösa i slutet av 2016. Samtidigt hämmas vår ekonomi av bristen på ”rätt sorts” arbetskraft.

Socialdemokratiska regeringar har som ett led i samarbetet givit LO något som liknar en myndighetsroll, bland annat genom att låta den i huvudsak skattefinansierade a-kassan ligga kvar hos de enskilda fackliga organisationerna. Den som inte vill stödja socialdemokratin via facket måste deklarera att hen inte vill vara medlem i ”sitt eget” fack, och därför vill tillhöra ALFA-kassan som står ”utanför” de vanliga fackliga organisationerna. Ett sådant steg är förknippat med risker. Man hamnar ”vid sidan om” i ordinarie förhandlingar och gruppförsäkringar och juridiskt stöd. Man utsätts inte sällan för påtryckningar och anklagelser för att vara illojal mot arbetskamraterna. Alternativet är att vara kvar i facket – och se en del av medlemsavgiften stödja en politik som man inte accepterar.

Länken mellan LO och (s) är inte bara ideologisk, den är också i hög grad ekonomisk. Under valåret 2018 ska LO och de enskilda medlemsförbunden ha bidragit med ca 30 miljoner kronor kontant och ytterligare ungefär lika mycket genom ett aktivt deltagande i valarbetet. Detta skedde trots att bara knappt 48 procent av LO’s medlemmar (maj 2018) stödde de tre partier som utgjorde regeringsunderlag. Runt 750 000 medlemmar i LO bidrar alltså med runt 30 miljoner kronor till (s) valkampanj 2018 trots att de själva inte stöder (s) politik.

LO har i åratal lämnat ett starkt stöd till (s’) ambition att styra arbets- och bostadsmarknaderna så att alla ska kunna ha en ”trygg anställning med en rimlig lön och en bra bostad”. Det har resulterat i en vildvuxen – och växande – flora av lagar, regleringar och avtal – och en växande bostadsbrist. Det har också resulterat i en arbetsmarknad som fokuserar mer på anställningstrygghet än på tillväxt.
Organisationen LO har starka skäl att vilja behålla dagens situation.
Låt mig nu belysa hyresgästföreningens roll.

Tillbaka till Vilka hinder står i vägen för förändringar?