5.6. Bostadsbrist

Dagens hyressättning missgynnar dem som har den sämsta ekonomin.

Hyresgästföreningen deklarerar att man är partipolitiskt obunden. Samtidigt råder det ett mycket nära samarbete mellan HGF och (s), inte minst under valarbetet. Den nuvarande ordföranden, (Marie Linder, 2014 – ) var tidigare kommunikationschef på LO. Hennes företrädare, (Barbro Engman, 2000 – 2014) var riksdagsledamot (s) under perioden 1974 – 1979. Precis som i fallet LO stöder en rad borgerliga hyresgäster (s) genom HGF. Det är litet ironiskt att det var en borgerlig regering (Friggebo) som ”gav” HGF över 100 miljoner kronor om året i form av förhandlingsavgifter för hyresgäster som inte är medlemmar i HGF.

HGF’s samarbete med (s) är ett led i (s) försök att ”styra” bostadsmarknaden, men bidrar de facto till en politik som skapar en ständig brist på bostäder. Dagens privata skuldberg har byggts upp av människor som finansierat köp av en bostadsrätt som enda sättet att kringgå bostadskön.

Försöken att ” styra marknaden” leder till täta regeländringar på ett område där kommersiella fastighetsägare som bygger flerfamiljsbostäder tänker i generationer framåt. Det får konsekvenser. Diagrammet visar skillnaden mellan befolkningsökning och bostadsbyggande:

Den lila linjen visar skillnaden mellan bostadsbyggande och befolkningstillväxt. Miljonprogrammet gav ett stort överskott på bostäder under 70- och 80-talen. Den tjocka röda linjen visar hur byggandet halkat efter folkökningen under de senaste 15 – 20 åren.

Det kan ta upp till tio år innan en fastighetsägare vet om hen kan genomföra ett planerat projekt – men hen måste binda resurser för att över huvud taget finnas med i beslutsprocessen. Det är med de förutsättningarna svårt för mindre fastighetsutvecklare att delta i konkurrensen. De är verksamma i en bransch där planeringshorisonten ofta är 50 år eller mer. Politiskt drivna beslut (marktilldelning och nya detaljregler kring bostäders utformning, hyressättning etc.) fattas med mycket kortare framförhållning. Ett resultat av detta detaljpetande i bostadsbyggande och hyressättning är att det byggs för få hyreslägenheter. Det handlar då inte enbart om att regelverket i sig är dyrt och krångligt, utan i lika hög grad på att fastighetsägaren inte litar på att spelreglerna kommer att förbli stabila. Försöken att styra hyresnivåerna har lett till en skriande och demokratiskadlig bostadsbrist – och skenande byggkostnader. De har växt dubbelt så snabbt som konsumentprisindex sedan 1970-talet.

Skulle den kostnadsutvecklingen uppstå – och överleva – i en marknad?

’Presumtionshyrorna’ i nybyggda hyresfastigheter återspeglar denna kostnadsutveckling – och nivåerna säger egentligen ingenting om vad eventuella marknadshyror skulle landa på. Samtidigt är det uppenbart att en övergång till marknadshyror är förknippad med stora övergångsbekymmer.

Är de bekymren större än de vi redan har?

Det dags för ett demokratiskt uppror

Tillbaka till Vilka hinder står i vägen för förändringar?