6. Uppror!

Den som förlitar sig på att bli omhändertagen är ett hot mot vår demokrati.

Adam Smith’s ’osynliga hand’ arbetar med långt mer än bara marknadsekonomin. Den är verksam i alla mänskliga kontakter. När individers handlingar kolliderar med andras önskemål/ambitioner sker en ömsesidig anpassning – om det finns en av ’samhället’ stödd konfliktlösningsmetod som inte inkluderar våld. Det var så flockens samhörighet formades. Det är fortfarande på det sättet kulturer utvecklas, nedifrån, genom individers val – inte uppifrån, genom experters planerande.

Jag vill starta ett demokratiskt uppror mot de politiker och särintressen som vill att vi ska vara ’mottagare av omsorg’ – snarare än ’medborgare’. Omhändertagandets otrygghet är ett hot mot vår demokrati och vårt välstånd därför att det ökar våra krav på ett fortsatt och ständigt utvidgat omhändertagande, stötskydd. Det i sin tur gör oss ännu sämre på att klara oss själva, vara stöttåliga.

Jag vill att tillräckligt många av oss ska välja att vara myndiga och självständiga medborgare som tar ställning hur vi, var och en av oss, vill att Sverige ska fungera. När vi omsätter åsikter i handling startar både defensiva och offensiva processer.

Den defensiva därför att vi behöver anpassa oss till:
• en förändrad åldersstruktur;
• en folkvandring som växer fram ur krig och fattigdom och en ökad medvetenhet om hur ”dom andra” har det;
• den nya bild forskarna ger av vad som krävs för att människor ska kunna färdas väl genom livet;
• Sveriges och västerlandets förändrade roll i en värld där vi ’Västerlänningar’ är på väg att ”förlora kontrollen”.
• en teknisk utveckling som leder till drastiskt förändrade spelregler för individer och för samhällen.

Den offensiva därför att vi har nya och bättre verktyg att arbeta med:
• en ökad kunskap om hur arten människa fungerar;
• en ökad förmåga att dela våra kunskaper med varandra tack vare det nya informationssamhället;
• ett växande välstånd tack vare att allt fler lever i demokratier
• en växande trygghet därför att individen blir stöttåligare.

Men inga av våra fantastiska möjligheter kommer att infrias om inte tillräckligt många individer bestämmer hur de själva vill att Sverige ska fungera – och ger sig fan på att få det att hända. Glöm då inte demokratins roll bakom den utveckling där vi med gemensamma krafter byggt en värld där vi kan producera mat för hela befolkningen, där allt färre lider nöd, där allt fler kan ta befälet över sina egna liv.

Och hur ska en förändringsprocess se ut?