6.4. Samarbetspartners – verktyg

Du behöver all hjälp du kan få när du undersöker hur du bäst kan påverka utvecklingen.

Första steget är att arbeta igenom de frågor jag resonerat om, men nu i en grupp. Ställ samma sorts frågor som jag skissade på i tidigare avsnitt – och arbeta fram svar tillsammans med lagom oliktänkande. Starta en studiecirkel, till exempel. Använd den här sajten som utgångspunkt om du vill. I så fall vill jag väldigt gärna finnas med i processen någonstans för att lära mig av det ni gör. Stoppa inte vid era egna slutsatser. Gå vidare med:

  • Vilka personer/grupper vill vi fokusera på i första steget?
  • Vilka fördelar kan vi erbjuda målgrupperna – varför ar det bra för dem att ta till sig och sprida ditt budskap?
  • Hur ska vi nå målgrupperna med budskapet?
  • Och så vidare.

Det är till syvende och sist politiker som beslutar om ändrade spelregler (glöm bara inte deras rådgivare och lobbyister som de pratar med).

  • Vilka röster är de här grupperna mest lyhörda för?
  • Vilka argument kan väntas bita?

Det är era svar på den här sortens frågor som kommer att hjälpa er när ni ska välja kanaler för att nå målgrupperna. Här finns direktpåverkan (exempelvis genom ett eget befintligt eller nytt politiskt engagemang), starta intresseorganisationer, skriva debattartiklar, använda sociala medier, starta en blogg, . . . Glöm inte heller de nätverk var och en av er redan har: släkt och vänner, affärsbekanta, yrkesgrupper, diskussionsgrupper (på sociala media?), inlägg på YouTube, . . .

När min fru och jag skulle starta en fristående grundskola i Falun tog vi kontakt med en marknadsföringskonsult (ett enda möte) med frågan:

”Hur ska vi gå till väga när vi kommer som främlingar i sta’n med en främmande idé? Hur kan vi göra det lättare för oss att bli accepterade som trovärdiga?”

Det råd vi fick (och följde) var:

Gör en lista på de viktigaste opinionsbildarna i Falun och prata med var och en av dem för att övertyga dem om att ni och era planer är värda att ta på allvar.

Vi träffade 80 opinionsbildare och pratade med var och en av dem i en à två timmar. Det fungerade. När vi startade skolan hade vi 175 elever. Ni kan ju fundera på att ta råd på ett liknande sätt – eller helt enkelt göra likadant.

Och till sist

Tillbaka till Demokratiskt uppror